* Lathyrus sativus, azurärt eller plattvial.

* Lathyrus sativus, azurärt eller plattvial.

* Lathyrus sativus, azurärt eller plattvial.

Blomman är lite mindre än luktärtens och den klarar sej med magrare jord. Den skall också tåla både torka och översvämning.

Den är annuell och jag sår den varje år då jag är förtjust i dess himmelsblåa färg. En nyans jag inte sett hos släktingen luktärt. Plantorna blir upp till 1,5 m höga. Växtsättet är lite risigt men det blir många blommor. Utan doft och lite mindre än luktärtens. Jag plockar bort nästan alla vissna blommor så kommer det nya knoppar ända tills frosten kommer. Några ärtskidor får mogna så jag får nya frön till nästa år.
Jag blötlägger inte fröet, det gror snabbt ändå.

Azurärten finns med i R. Phillips och M. Rix “Vegteables”. Där fick jag lära mej att den odlades i den “bördiga halvmånen” redan för 9000 år sen. Den användes som djurfoder och i nödfall som människoföda. Man bör inte äta ärtskidorna i stora mängder eftersom de är aningen giftiga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *